tisdag 10 januari 2017

Några intervjuer.

Kultur och litteraturtidningen Horisont #3

Serietidskriften Bild & Bubbla #207

Den lättlästa nyhetstidningen 8 sidor



Lavapriset i Litteratur.

Jag har varit lite dålig på att uppdatera här på sistonde. Följ mig på instagram: www.instagram.com/klarawiksten eller min facebooksida: https://www.facebook.com/hjarnan.darrar för mer kontinuerliga uppdateringar om vad jag håller på med! 

Iallafall, en kul sak som hänt sen sist är att jag i oktober tilldelades Lavapriset i Litteratur 2016 som anordnas av Lava bibliotek & verkstad i Kulturhuset i Stockholm. 

Juryns motivering: 
Lavapriset i litteratur 2016 tilldelas författaren och serietecknaren Klara Wiksten som i sina serier låter läsaren hamna just där och då i det pågående stora och lilla, i det vackra och skitjobbiga. Personerna är porträtterade med en rättframhet och ärlighet som få berättare lyckas återge i synnerhet när den granskar sig själv och andra med samma lupp.



Recension på Bokstugan.

Bokbloggen Bokstugan skriver fint om hjärnan darrar:  http://bokstugan.blogspot.com/2016/05/hjarnan-darrar-av-klara-wiksten.html

"De är arga, glada, bräckliga och störiga. Men hur hamnade de i samhällets skuggland? Vad hände med dem sedan? Vad drömde de om? Det kanske låter tröstlöst och deprimerande men det är stundtals väldigt roligt och klarsynt. Många av karaktärerna är fantastiska människor som sprudlar av livskraft. Samhället försöker dock envist att stöpa dem i en och samma form." 

Recension av Prokrastinatorn.

Kulturbloggen Prokrastinatorn har skrivit en jättefin recension av Hjärnan darrar som finns att läsa här: http://www.prokrastinatorn.se/klara-wiksten-hjarnan-darrar/

Ett utdrag: 
"Wiksten är hela tiden obrottsligt lojal mot alla dessa obekväma, egensinniga, svåråtkomliga och enerverande individer. När hon inte lär känna dem tillräckligt väl fantiserar hon i stället fram bakgrundshistorier: Hon föreställer sig parkbänksfyllot som lugn och trygg sjökapten, ser hjärtesorgen hos den asberusade alkoholisten i t-banan och ger den rara gamla tanten på pendeln en lesbisk kärlekshistoria. Om det är sant eller ej är inte poängen; Wiksten letar efter egenskaper och berättelser bortom diagnoserna och stämplarna i ett försök att upprätta deras människovärde. Det är en ambition som är lika värmande som uppfordrande."